Han kom från Finspång, från en släkt av revymakare
och artister - och även den blyge Sören Cratz skulle hitta en scen
att göra till sin
egen: Söderstadion. Den
15 juni 1998 gick han fram till Hammarbys klack och tackade för en
god match. Inget konstigt med det, egentligen, om det inte vore för
en detalj. Cratz hade precis förlorat
matchen med 1-0. Och han var tränare för
Trelleborg. Ett år senare kom han tillbaka
till Söderstadion, som en krisklubbs nye tränare. Sedan dess har han
kritiserats, ifrågasatts, hyllats och till slut blivit av med
jobbet. I morgon ger Sören Cratz sin sista
föreställning på Söderstadion. Han vill ge
publiken ett guld, som tack för allt. Innan ridån
faller. Sören Cratz uppror mot myten
PÅ VÄG BLI HISTORISKSören Cratz har fått ut maximalt av
en trupp som många tippade som ett givet bottenlag. I
morgon kan han ta SM-guld med
Hammarby.
Sportbladet berättar
Hammarbys historia - från videojuggar och konkurshot - till Anschutz
och guldmatchen I mitten av augusti 1999 kom
Sören Cratz till sin första Hammarbyträning på Årsta IP. Han kom med
ett uppdrag - att rädda klubben kvar i
allsvenskan. Spelarna kom med
kortstrumpor. Utan
benskydd. Och Cratz blev
vansinnig. - De hade sett på Champions
League på tv, och sett hur Milans spelare gled runt utan benskydd på
träningen. Jag sa till dem att "jag tränar fan inte Milan - jag
tränar Hammarby". Spelarna fick springa in
och hämta benskydd. En och en halv timma
senare låg de på gräset, utslagna. Cratz hade fått sparken från
jobbet i finska Vasa efter tolv matcher, och var sugen på att komma
igång och träna igen. Spelarna fick känna på det direkt, första
passet var stenhårt. Nästa träning var
benskydden på från
början. Rolf
Zetterlund hade fört upp Hammarby i allsvenskan, och nosat på guldet
redan första säsongen. Men 1999 var på väg att bli ett katastrofår,
på alla sätt. På de första 16 omgångarna vann HIF bara tre matcher,
de låg sist i tabellen när Zetterlund fick lämna ifrån sig
laget. Självförtroendet var borta, målvakten
Lasse Eriksson gav bort billiga mål, resultaten gick
emot. Kris, helt
enkelt. Och Sören Cratz är ingen
trollkarl. Hans teatraliska utspel vid
avbytarbänken står i diametral motsats till hans fotbollsfilosofi.
Där finns inga utspel, inga egensinnigheter. 4-4-2, tydlig
rollfördelning, varierade uppspel, samlat försvar, offensiv och
defensiv delaktighet, hårt arbete. Inga
konstigheter. I första matchen, hemma mot
Halmstad, ger han Roger Sandberg chansen - en spelare som Rolf
Zetterlund konsekvent haft på
bänken. Sandberg var en av de bästa på
plan. Och Bajen vann igen
(1-0). Hösten fortsatte illa, med fyra raka
förluster, och krisstämpeln satt som tatuerad med bara några
omgångar kvar. Inför sista matchen, hemma mot Trelleborg, låg
Hammarby på kvalplats. I 17 av 25 omgångar hade laget legat under
kvalstrecket. Men det slutade
lyckligt. För andra året i rad kunde Sören
Cratz tacka Hammarbys klack efter matchen
HIF-TFF. Den här gången gjorde han det som
vinnare. Bajen hade 4-0 redan i paus, och
när både Kalmar FF och Örebro förlorade var allt klart - Hammarby
slutade tia i allsvenskan. Uppdraget var
slutfört. 4 000 supportrar stormade planen
vid
slutsignalen. Nej
tack, nej tack, nej tack… Det var svårt att
locka spelare till ett allsvenskt bottengäng. Under hösten och
vintern 1999-2000 ville ingen spela i Hammarby. Simon Sjöfors,
Gustaf Andersson, Michael Hansson, Sharbel Touma, Andreas Alm och
Niklas Skoog valde andra alternativ. Bajen
gick utomlands för att söka förstärkningar
istället. De hittade en
video. Redan 1985 hade Sören Cratz värvat
Ranko Djordjic från Jugoslavien till IFK Norrköping. Affären fick
två konsekvenser. Den ena var att Sverige 16
år senare fick en landslagsman som heter Bojan
Djordjic. Den andra var att Sören Cratz
fortsatte värva jugoslaver. Och nu började
Hammarbys styrelse bli desperat. Fansen
rasar över allt från de fula, illa designade matchtröjorna som ser
ut som trasiga mellanmjölkspaket till den passiva
värvningspolitiken. Till slut agerar
styrelsen. Ordföranden Göran Paulsson ger
Sören Cratz två nyförvärv som han vill
ha. Det fick bli jugoslaverna på den där
videon. Den ene var en skyttekung från
Hajduk Belgrad, den andre en tvåmetersback från Radnicki
Nis. Bogic Popovic och Dragan Vasiljevic kom
till ett vintervackert Stockholm, den 15 januari år
2000. - Jag kallas "Bobigol"", sa
Popovic. - Det känns rätt, absolut rätt, sa
Cratz. Det blev
katastrof. På första träningspasset
armbågade Popovic Roger Sandberg så att blodet forsade, i sin andra
match sa han "Fuck him, han tror att han är Maradona" om Kaj
Eskelinen. Det var en dålig start - och det
skulle bli värre. I allsvenska premiären
förlorar Hammarby mot Gif Sundsvall hemma på Söderstadion (0-1).
Dragan Vasiljevic misslyckas med det mesta, och hela Sverige
skrattar åt klubben som la miljoner på spelare de bara sett på video
- "videojuggar" blir ett begrepp. Fansen
kokar - och värmen stiger uppåt. Överst
sitter Göran Paulsson. När det står klart
att "Bobigol" var en bubbla som skulle spricka frågade han styrelsen
om de ville värva Andreas Hermansson, en spelare med Bajen-hjärta
som hamnat i kylan i IFK Göteborg. Styrelsen
sa nej. Några dagar senare var Hermansson
värvad ändå - Paulsson har genomfört affären på egen
hand. Avtalet är enkelt - "play now, pay
later". För Hammarby har inga
pengar. I juni köper Hammarby ut
Bogic Popovic, föreningens sämsta värvning
någonsin. Laget går bra
ändå. Andreas Hermansson gör åtta mål på 22
matcher, Kaj Eskelinen gör tolv - och för en gångs skull kan
supportrarna slappna av. De är inte inblandade i vare sig botten-
eller toppstriden. Hammarby slutar åtta i
allsvenskan, och sedan kommer vintern. Med
en annan strid. Den här gången handlar det
om makt. Göran Paulsson är en ordförande som
rör sig nära spelarna, en ordförande utan höga hästar. Precis som
Lennart Nyman, Hammarbys klassiske ledare som avled 1998, är han
butikschef. Nyman var på Konsum, Paulsson har en ICA-butik. Båda tog
på sig ett enormt ansvar. Kanske ett för
stort ansvar. År 2000 är krisen i Hammarby
akut. Ett flertal skandaler skakar
föreningen, obetalda räkningar, likviditetsbrist och skatteskulder
på två miljoner gör att elitlicensen ser ut som en avlägsen dröm. En
av Sveriges mest klassiska föreningar är på väg mot konkurs, i
rasande fart. Under några vintermånader bedrivs en ihärdig kampanj
för att avsätta Paulsson, den ytterst ansvarige för en klubb som är
på väg i graven. Den 18 januari 2001 lägger kassören Henrik
Appelqvist alla kort på bordet vid ett
stormöte. Det blir en
chock. Skulden uppgår till 22 miljoner
svenska kronor. - Vi har inte medvetet
försökt dölja något. Men det senaste året har vi levt i ett
undantagstillstånd. Till slut var situationen så akut att vi inte
längre förstod att agera bättre än vi gjorde, säger Göran
Paulsson. Då har han en knapp månad kvar som
ordförande i Hammarby IF. Den 23 februari
samlas 540 medlemmar för ett årsmöte som blir både utdraget och
dramatiskt. När kvällen är på väg mot natt
rusar Paulsson ut från
mötet. Avsatt. Med
röstsiffrorna 344-121 har supportrarnas kampanj lyckats. Ny
ordförande blir den unge, oprövade Rikard
Tallén. - Jag erkänner att det pirrat i
magen i kväll. Jag känner mig djupt hedrad och alldeles överväldigad
över att ni valt mig, säger han inför
årsmötet. Samtidigt kör en förödmjukad Göran
Paulsson genom natten. Han vet något som
årsmötet inte fick veta: Hammarbys ekonomi
är
räddad. Under
våren pågår en febril aktivitet i
Hammarby. Den nya styrelsen har en affär att
ro i land - och Sören Cratz har ett nytt lag att spela
ihop. Jens Gustafsson och Patrik Andersson
har försvunnit, Kaj Eskelinen likaså. Men Cratz har ringt till gamle
vännen Reine Almqvist och frågat vem som är superettans bäste
forward. - Peter Markstedt, sa
Reine. Och Cratz tvekade
inte. Markstedt, en back som omskolats till
anfallare, värvas direkt. Men snacket har
redan börjat sprida sig: "Bajen åker ur i år". Fast Sören Cratz
oroar sig inte, han har sin plan - enkelt spel, ordning och reda,
Peter Markstedt som targetspelare och
uppspelsalternativ. Försäsongen går
hackigt. Den 1 april spelar Hammarby i
svenska cupen, på bortaplan mot division II-laget
Vallentuna. Det blir 0-0, Hammarby vinner på
straffar och fansen suckar djupt. - Det här
var inget allsvenskt spel. Om vi inte är bättre än så här kommer
alla som tippat oss i botten att få rätt, säger Sören
Cratz. Sportbladet underkänner Hammarbys
anfallspar, men skriver också: "Hermansson
missade en handfull solklara lägen. Samarbetet med den tunge
Markstedt har dock alla möjligheter att fungera i
allsvenskan". En av få riktiga
iakttagelser. Ingen räknar med Hammarby,
alla experter tippar dem i botten. Men i
omklädningsrummet växte något fram ur all den där yttre pessimismen.
En stolthet, en vi-mot-världen-attityd, knutna nävar i 22 fickor, en
övertygelse som Andreas Hermansson formulerade med norrländskt
artikulerad tydlighet: - Vi är inte så jävla
dåliga som alla tror. En knapp vecka efter
genrepet i Vallentuna spelar Hammarby allsvensk premiär på
Söderstadion. Det var inte mycket att
se. Två tröga lag misslyckas med det mesta,
men Sören Cratz ler brett när han lämnar
Söderstadion. För Hammarby har
vunnit. 1-0, Andreas Bild, 21:a minuten.
Resan har
börjat. April
och maj är en dröm för alla grönvita. Det händer fantastiska saker
hela tiden, utan att någon förstår riktigt
hur. 3-3 mot Örgryte, 0-0 mot Häcken, 1-1
mot IFK Göteborg, 3-0 mot Örebro, 1-0 mot Elfsborg, 0-0 mot
AIK… Hammarby skriver historia genom att gå
igenom allsvenskans sju första omgångar utan förlust. Det har aldrig
hänt förut. Och det skrivs historia även på
annat håll. Uppgifter om att den amerikanske
miljardären Philip Anschutz vill köpa in sig i Hammarbys fotbollslag
börjar läcka ut. Natten mellan den 18:e och
19:e maj ringer Sportbladet upp ordföranden Rikard Tallén och frågar
om det stämmer att Anschutz hört av sig om en
affär. Tallén är på fest och tvingas skrika
i luren. Och sanningen hörs inte
alls. - Om Anschutz kommer till oss med ett
bud så kommer vi självklart att värdera det, säger
han. Nästa morgon kallar han till
presskonferens. För att berätta om en
sensationell affär. - Det handlar inte bara
om kronor och ören. Det ger oss också arbetsro, säger
Tallén. Han sitter bakom ett bord
tillsammans med kassören Henrik Appelqvist, och avslöjar detalj
efter detalj om avtalet med AEG, Anschutz Entertainment Group. Det
här är affären som Göran Paulsson inte kunde berätta om på
årsmötet. Den ska ge Bajen 25,5 miljoner
kronor. Anschutz får köpa 25 procent för
12,75 miljoner, och har rätt att köpa ytterligare 24 procent för
samma summa. Skälet är
enkelt. - I ekonomiska termer var vi
konkursmässiga, säger Rikard Tallén. Utanför
skiner solen. Och Hammarby ligger tvåa i
allsvenskan. Vårsäsongen
i allsvenskan tillhör en spelare mer än någon annan.
En artist, en egensinnig, superteknisk
talang som säger roliga saker i tv och gör fantastiska saker på
planen. En entertainer och
fotbollskonstnär, en "lirare, dribbler och fintare".
Han heter Zlatan
Ibrahimovic. Han spelar inte i
Hammarby. Sören Cratz behöver inga artister,
hans grönvita ankunge flyger ändå. Med kollektivet som största
kraft, och med ett succéartat genombrott för anfallsparet
Hermansson/ Markstedt så blir Bajen en effektiv maskin med stor
själ. Men det räcker inte för
styrelsen. På årsmötet hade ordförandefrågan
uppmärksammats mest, naturligtvis - men på samma möte antogs en
speciell motion, författad av en
supporter. Den handlade om att Hammarby ska
spela "rolig fotboll". Därför får Sören
Cratz gå. Hammarby väljer att inte förlänga
hans kontrakt, och enligt klubbens nytillträdde ideolog Billy
Ohlsson beror det på att laget spelat "för
tråkigt". I slutet av juli gör klubben klart
med erkänt skicklige, dokumenterat "rolige" tränaren Anders
Linderoth. I samma veva beslutar Sören Cratz
att stänga ute styrelsen från lagets
träningar. Under
hela höstsäsongen går fotbolls-Sverige runt och väntar på att
"svängiga Bajen" ska ramla ihop. Det händer
aldrig. Med nio omgångar kvar leder Hammarby
serien. - Vi träffades och insåg att det var
löjligt att ha kvar målsättningen att bli bland de åtta. Vi bestämde
oss för att sikta på en plats bland de tre, och att vi skulle ha ett
möte igen med tre omgångar kvar, berättar Thomas Dennerby, den
assisterande tränaren. Allting går plötsligt
Hammarbys väg; resultaten i de andra matcherna, domsluten, Lasse
Erikssons omöjliga räddningar. Med tre
matcher kvar samlar Sören Cratz laget igen, och gemensamt kommer
serieledarna fram till en ny målsättning: -
Vi siktar på att vinna serien. Sören Cratz
är en utböling i Hammarbyland, han har aldrig förstått varför Bajen
måste vara så speciellt. Och han gjorde
uppror mot myten om att Hammarby inte kan
vinna. - När jag tränade Norrköping så kände
man att det fanns en guldtradition i väggarna. Den finns inte här.
Men vår målsättning är att vinna varenda match. Vi pratar om
vinnarattityd, att tävla! säger han. Så till
slut, en vacker oktoberkväll, har Cratz chansen att bli Bajens genom
tiderna förste guldtränare. Seger i derbyt mot AIK räcker för att
säkra guldet - men det är aldrig riktigt
nära. AIK är fantastiskt bra, och när
Andreas Andersson gör 4-2 i sista minuten ler Sören Cratz
brett. - Ett uppgivet leende, vi hade ju
gett järnet, säger han. Matchen slutar 5-2,
men Hammarbys guldläge blir ändå bättre. Nu räcker det med seger mot
Örgryte hemma på Söderstadion. Sören Cratz
står ensam kvar i omklädningsrummet
efteråt. Det är en vecka kvar till
hemmamatchen mot Örgryte, en vecka av mental och fysisk laddning
inför en match som kan ge, som borde ge det som inget Hammarbylag
lyckats nå förut: Ett SM-guld. Cratz har
inga mirakelmetoder nu heller. - Jag är ju
ingen jävla hjärnkirurg, säger han. Nej,
Sören Cratz är bara en vanlig, ovanlig kille från Finspång, som med
en enkel och rak filosofi fört en förlorarklubb till mästerskapets
absoluta gräns. I morgon kan han kliva över
den.
Magiska klubben: Harry
Potter - ladda hem skrivbordsbilder
STARTSIDAN
