Södermalm belägrades av Hammarbyfans i
går kväll och natt.
Foto: PETER
KJELLERÅS
Nu har demonerna
lämnat alla grönvitas drömmar... I ett enda ögonblick stiger de mot
rymden: Alla rasande demoner, alla bakfulla
morgnar, alla förluster, alla brustna illusioner, alla dagar i
skuggan, alla drömfyllda nätter. I ett enda
grönvitt ögonblick. Det var visst 104 år
långt. ("Mikael Hellström töjer
ut kroppen och bryter ett Öis-uppspel med sin vänsterfot. Bollen
studsar, men han får med sig den i ett, två, tre steg. Närmar sig
mittcirkeln innan han lyfter en vänster bredsida mot Peter
Markstedt") Supportrarna hade sköljt ner
morgonens inkapslade ångest med öl och ironi, de hade diskuterat
alla möjligheter och omöjligheter och letat efter tecken på om just
den här dagen, den 21 oktober 2001, var en dag för grönt och vitt
och guld. Sedan gick de till Söderstadion -
med sina flaggor och sina drömmar. De har
väntat så länge. Hammarby har väntat så
länge. ("Markstedt tar ner bollen på
bröstet, vrider kroppen 160 grader till höger och möter bollen
direkt på volley med högerfotens vrist - passningen är menad för
Andreas Hermansson")
0-1 och tystnaden är öronbedövande
Långt innan spelarna kommer in på
planen buktar Söderstadion, stolt och höggravid. IFK Göteborg har
tagit 17 SM-guld, Malmö FF 14 och AIK 10 - men för Hammarby är det
första gången, första barnet. Och så gör
Jeffrey Aubynn 0-1. Tystnaden är
öronbedövande. Men sången och Hammarby
kommer tillbaka. Hermansson 1-1, Stark 2-1. Det är så nära att vuxna
människor inte vågar titta, några darrar så att det
märks. ("Örgrytes Robert Bärkroth hinner
före med sin vänsterfot, men får bollen för långt ifrån sig. Han
kommer sent in i ett motlägg med Kennedy Bakircioglü, som stjäl
bollen med högerfoten, 35 meter från Öis
mål") Det utdömda laget, de utskrattade
spelarna, den clownaktige och bortplockade tränaren, de
bottentippade förlorarnas hela förlorarklubb med deras förlorarfans,
den grönvita klubben som inte kan vinna" De
är på väg. Mot historieböckerna, mot
himlen. ("Kennedy rullar över bollen från
sin vänstra till sin högra fot, samtidigt som han rycker närmare
målet. Bara Johan Anegrund står i vägen, men han hinner inte fram.
Med 20 meter kvar stöter Kennedy bollen med sin högerfot. Dick Last
är besegrad, bollen seglar över honom i en
båge") Alla
kämpar för att få en minnesbit
Speakern ber publiken stanna kvar på
läktaren efter slutsignalen. Han kunde lika gärna bett dem "vara
lite tystare". Karl-Erik Nilsson, Emmaboda, blåser av
matchen. Det är
slut. Det är
kaos. Det är
extas. Söderstadions gräs översvämmas av
grönvita pojkar, män, gubbar, flickor, kvinnor som vill ha med sig
en smutsig, svettig bit av ögonblicket resten av livet. De gräver
upp bitar av gräset, de tar spelarnas kläder, de klipper sönder
målnäten. En tonårig kille visar stolt upp ett flaskställ för sex
flaskor. Hammarbys
flaskor. "Man
tror fan inte att det är sant..."
Många supportrar bara ligger på
planen, andra står stilla och gråter. En orakad medelålders man
snyftar i sin grönvita halsduk: - Man tror
fan inte att det är sant, det är fan inte sant, säg att det är
sant", stammar han fram. Hammarby IF, bildat
1897. Svenska mästare 2001. I dag vaknar
alla grönvita med en ny sanning. De vaknar
säkert sent. ("Hammarby-Örgryte
3-2.)
fotboll: Ett
ögonblick... Anders Svensson, 25, vars
tränare i Southampton Stuart Gray fick sparken i går. Vilken
chock, Manchester United Bolton rånade
mästarna på tre poäng. Grattis...
Steve Creutz, 33, tränare i Åtvidaberg, som i går
blev klart för spel i superettan nästa säsong.
HITLISTAN Lyssna på
Sveriges topp 40
STARTSIDAN
